jag vill bara radera dig från minnet. slippa påminnas om att du funnits i mitt liv, att tänka på dig och saker vi faktiskt hann göra tillsammans. för du är inte värd det. så mycket jag gav dig men nu inser jag att det var meningslöst. jag gick bara miste om massa dyrbar tid. allt på grund av dig. du är ingenting för mig längre, jag hoppas du insett det.

världens värsta kväll någonsin.. jag tänker inte skriva något om den ens. jag har precis slutat skaka av ilska och besvikelse. jag ska nu in i duschen och bli ren, fri. det enda jag kan skriva egentligen är.. du kan ju höra av dig och svara på allt som du undvek då. eller bara berätta som det är. någonting. detta är tredje gången nu..

blir så förbannat trött på dig. försöker du vara ball? försöker du vara rolig? eller kanske bara väcka mitt intresse? 
men tro mig, väcka mitt intresse kommer du aldrig någonsin göra. du har sjunkit så lågt. under ytan för länge sen. du har gått för långt. och det är ditt egna fel. eller kanske bådas. men jag bryr mig inte, det kvittar.

jag kanske aldrig skulle hjälpt dig den där kvällen. då du blev slagen, då du låg ner på marken och bad om hjälp. jag kanske inte skulle varit den som stod framför dom som fick ner dig och sagt sluta, vad fan håller ni på med. om jag visste vad jag skulle få för det skulle jag aldrig gjort det. då skulle jag gjort som henne, stått och kollat på. samtidigt som jag låtsades som att jag inte såg.
jag ångrar även alla stöttande ord jag gett dig. alla gånger jag försökt få dig att le, vara glad när du sagt att du mått sämst och legat på botten. jag skulle nog inte försökt få upp dig varje gång. när din tjej gjorde slut, när skolan gick åt helvete, när dina vänner inte fanns. det kanske borde varit hon som hjälpte dig istället? eftersom jag inte fick ett skit för allting jag gjorde. 

visst jag bad dig om systemet någongång, men det var för mig ingenting. det var något du skulle göra för allt jag gjorde för dig. tyckte jag. liksom vad är det att gå in i en affär och plocka ner några varor, betala för andras pengar och sen inget mer. mot att gång på gång försöka hitta de rätta orden till skratt. försöka få någon från döendes till levande. tro mig det tar mycket mer energi på en än vad det gör på att gå in i en affär. man betalar tillbaka skulder, livet går ut på det. fast du fattar nog inte det.

om jag skulle vetat allt från början skulle jag aldrig stått bredvid dig när du behövde. aldrig försökt få orden utnyttja in i ditt huvud. (det gjorde jag för jag brydde mig!) skulle aldrig låtit dig komma tillbaka och skicka dina sms i perioder. skulle faktiskt bett dig dra åt helvete. få dig att sjunka, precis som alla andra fick dig. du var skeppet alla ville se sjunka under vattenytan och jag sprang runt och försökte laga hålen, försökte få vattnet att sluta läcka in. medans jag sitter nu och önskar att jag var en av dom som avlossade min kanonkula.

usch var trött jag är. jag vet att du inte läser det. jag vet att ingen bryr sig om det här. men jag pallar inte ha detta inom mig. därför skriver jag ner det. jag skriver ner att du inte finns i mitt liv längre, att jag tycker du är helt slut i huvudet som håller på som du gör. att du aldrig kan förstå. du är inte tuff, du är bara helt jävla dum i ditt huvud. inse fakta och väx upp. för det är faktiskt på tiden nu. helt ärligt.

det ända jag ser nu är dina lögner, dina lögner som skriker falskhet. dina lögner som skrämmer mig, att du innerst inne är så falsk. jag tycker det är synd. jag tycker det är synd att jag näst intill glömt bort det bra.

har ÄH, ämneshandledning. det är svinkallt och allt suger. jag vill hem till en varm säng. men klockan är bara 09.53 och jag slutar 15.50. som jag sa, allt suger. nu måste jag fortsätta med att göra ingenting. eller försöka med det där jävla svenska talet.

skulle inte banga en sekund på att ligga kvar i sängen och sova bort allt mitt onda. halsen är total kaos. jag har skitont i låret. och klockan är tjugo i åtta. jag ska till tåget om femtio minuter. ge mig lite mer lov tack?

blir mer bloggande imorgon istället. känner mig en smula död för stunden. två matcher + förkyld var nog inte riktigt min grej. åkte på rätt mycket. knäna torska och sen har jag möjligtvis en blödning i låret. så nu äre dags att sova. helvetet står på schemat imorgon. godnatt.

klockan är några minuter innan sju och jag är vaken. ska alldeles strax upp ur sängen och sminka mig, sen far jag iväg. bloggar när jag kommer hem.

inatt ringde S mig. han trodde jag kunde hjälpa honom. om jag inte skulle halvsovit skulle jag skrattat åt honom. han tror typ man kan vandra ut och in i någons liv hur man vill. men så funkar det inte, och det hoppas jag han fattar snart. (det är förövrigt även han jag mena med ".." inlägget, tror det fanns dom som kände att det var mot sig)

jag hoppas helt ärligt du är nöjd nu. nöjd över vad du gjort, hur du fått allt att bli. för det bör du vara eftersom du inte ville göra det bättre. lägg inte skulden på mig, för det är hos dig den ska ligga. 

visst jag har inte varit felfri, men jag har försökt göra något tillskillnad från dig. jag försökte tills jag tappade all lust, tills jag kände att tiden bara försvann från mig. då klarar jag mig nog helt ärligt bättre själv än att känna som jag nu gjort ett jävla bra tag..

nu förstår jag varför jag var så galet trött när jag vaknade imorse. klockan var inte halv nio när jag vaknade, utan den var halv åtta! fyfan säger jag bara. jag som tänkte gå upp vid tio, men nu måste jag vänta en timme o en kvart till för att göra det. hej liggsår. och nej man kan inte gå upp innan tio när man har helg + lov på samma gång och inte ens något speciellt att göra.

jag har råkat göra någonting så nu har jag inget som visar vilket tid eller vilket datum jag publicerar ett inlägg. ville ändra och få det där nere igen, istället för vid rubriken. men skulle aldrig fått tanken för nu är allt kaos. ska försöka fixa tillbaka det senare, vilket jag försökt gjort sen jag somnade igår.

nu ska jag in i duschen. idag blir det lite allt möjligt. förhoppningsvis ska jag få tag på censie och vara med henne lite senare också, galet länge sen. bruden är saknad.

hur kan något så äkta kännas så falskt? det är en fråga jag ställt till mig själv tusen gånger om. att något så fint plötsligt blir så äckligt fult. något man ville minnas föralltid blir till något man vill radera från minnet på mindre än en sekund.

jag förstår inte hur det kan vara så. att vissa dagar är det verkligen sådär. och varför man hela tiden tar tillbaka, man tror det är bra, perfekt. men sen är man tillbaka i samma svacka igen. samma hål. samma gamla mörka skrämmande hål. 

det är helt ärligt skrämmande. att något man älskat kan bli ens största mardröm. jag hatar att ha det såhär, påriktigt. jag menar det. men samtidigt så verkar det som att det är såhär det ska vara. för man ska inte behöva försöka fem miljoner gånger för att en liten grej ska funka. om man gör det så ska man nog bara börja tänka efter och sluta hoppas på att det någongång kommer bli bra. 

för tror du det någonsin kommer bli som förut? igen..

så jävla mycket plugg så jag tror jag ska drunkna i böckerna. ingen aning om varför jag ens skriver det här, för det har jag ju absolut INTE tid med. så nu slutar jag skriva och fortsätter plugga fram tills PH sen pluggar jag vidare. typ skjut mig?

ett polissamtal, en skoldag, massa tårar och ännu mer saknad efter dig så är det nu dags att sova. godnatt.

årets paradise suger, vilket jag tycker är riktigt synd. och jag insåg att den snygga killen är lite bögig. vilket gjorde allting ännu sämre. men nu ska jag hoppa in i duschen, sen lägger jag mig i sängen och pluggar lite till. helt jävla hopplöst känner jag just nu. jag-pallar-inte-plugg-!

igår när jag kollade facebook såg jag att en i min klass hade uppdaterad sin status som "ledig imorn!" och då haffade jag genast almenackan och kollade, för den snubben litar inte jag på till fem öre, men han hade faktiskt rätt. så jag kunde somna gott. dock skulle jag kolla på en film, hann se fem minuter sen somnade jag. så det blev inte sån där skön insomning som jag räknat med. 

och sen idag dåra. ja då tänkte jag ligga i min soffa, halvsova och kolla på 'kniven mot strupen' men att ha två hundar i huset, var av en är valp så känns det typ som man är barnvakt åt två skrikande barn, om man räknar bort skrikandet. men ninja har rent ut sagt varit ett helvete. hon har ätit ur min godispåse, druckit ur mitt glas osv osv allting har hon lyckats med när jag gått ut från rummet för att gå på toa. 

så från att ta det jätte lugnt så har jag inte kunnat ligga still mer än max tio minuter. mitt huvud dog tillslut och jag lackade satan. men när vi gick och mötte mamma och kom hem fick jag det lugnt igen, jag åt middag, tog en dusch och nu sitter jag med en sovandes hund i knät och kollar på paradies hotel. nu kan jag njuta för första gången på hela dagen. (från att ha en ledig dag på schemat, till att inte alls ha det) 

när paradise är slut tänkte jag lägga mig för jag ska hemifrån sju imorn. ska till väsby innan skolan och klara av en halkbana. fyfan jag kommer drömma mardrömmar. längtar hellre till skolan. halkbana lockar ingenstans, jag har inte tagit till mig orden alla sagt om att det är skitkul. usch säger jag bara. usch usch usch. men nu är reklamen slut och jag insåg nyss att inlägget blev fett med långt. sorry haha. du som läste, grattis till dig o jag menar't!

jag känner bara för att skriva av mig, skriva ut min ilska. min besvikenhet. (kan man säga besvikenhet?) men samtidigt vill jag det inte. det handlar om honom igen, han som har hetat allt från apan till baby. men just nu finner jag inga ord. jag finner inga ord hur man kan vara så falsk som den killen är.

istället för att lämna mina tankar i ord här på bloggen hoppar jag in i duschen och satsar på att få huvudet att må smulan bättre. migräntablett skulle sitta fint, och ett glas juice.