jag känner bara för att skriva av mig, skriva ut min ilska. min besvikenhet. (kan man säga besvikenhet?) men samtidigt vill jag det inte. det handlar om honom igen, han som har hetat allt från apan till baby. men just nu finner jag inga ord. jag finner inga ord hur man kan vara så falsk som den killen är.

istället för att lämna mina tankar i ord här på bloggen hoppar jag in i duschen och satsar på att få huvudet att må smulan bättre. migräntablett skulle sitta fint, och ett glas juice.