det händer ofta att jag drömmer om dig, jag vet inte om jag ska kalla det mardröm eller en fin dröm. en sak vet jag iallafall och det är att jag hatar att vakna upp efter att ha drömt en dröm du vart med i. själva drömmen är fin, men själva känslan är hemsk. att drömma om dig, att drömma om att ha dig nära, få krama dig, höra din röst. bara av att se dig får mig att må bra. men det känns inte bra när jag vaknar upp och vet att det är något som aldrig kommer ske igen. jag kommer aldrig få se dig, krama dig, inte ens höra din röst.

de kvällar som stjärnorna lyser, kollar jag alltid extra noga och försöker se den som lyser mest, den som lyser starkast. för stjärnor kopplar jag till dig. du är stjärnan som lyser mest. bara för jag ska se dig liksom. och ibland inbillar jag mig att stjärnan blinkar till, och det är ett tecken på att du ser mig. fast det är bara ett önsketänkande, något jag vill ska vara sant, men som inte är det. för jag vill att du ska se hur jag har det, vill att du ska veta att jag saknar dig, att jag behöver dig här.

jag vet inte hur många gånger jag sagt att tiden har gått för fort. att du har varit borta för länge. men ju mer tiden går får jag väll inse att det är såhär jag måste leva. jag måste fortsätta kämpa på för din skull. jag vet att du vill att jag ska må bra och vara lycklig. så jag ska försöka för din skull. för jag vet att du kämpade för mig, för oss. du ville inte ge upp men var så illa tvungen. jag har alltid tyckt du varit stark,och det är något jag aldrig kommer sluta tycka. 

idag kommer jag tända ljus för dig. för idag är det din dag. idag är det den tjugonionde oktober, som alltid varit din dag, då jag egentligen skulle ringt dig och sagt grattis. precis som jag gjorde för två år sen. men istället tänder jag ljus, det får vara mitt telefonsamtal. jag kommer låta dom brinna tills som slocknar. samtidigt önska att du sitter där uppe i himlen och har det helt fantastiskt underbart, sneglar ner på mig och mina ljus lite då och då, även läser mina tankar. för jag vill att det ska vara så.

även fast du inte ser det här, så vill jag ändå skriva grattis. för det känns bättre på något sätt. man kan ju alltid tänka att det kanske finns en liten chans att ni där uppe har möjlighet att läsa det vi här på jorden skriver, och att ni faktiskt kan se det vi tänker och säger er. 

grattis morfar, idag är det din dag, bara din, världens bästa morfar.

jag ville inte fylla 17, inte heller 18. jag vill inte fylla 19, 20. och alla andra åldrar.
för jag vill inte ha tanken i huvudet att jag varit utan dig i år.
det är en stol som alltid kommer stå tom på min födelsedag.
och det är stolen du ska sitta på. stolen som saknar ägare.
barnbarnet som fyller år som saknar sin morfar.
och undrar när han ska komma tillbaka från sin vandring han kom vilse på.
jag undrar hur livet skulle se ut om du aldrig tog steget ifrån mig.
kom hem nu morfar, jag saknar dig.