alla säger att jag hade änglavakt. till och med jag själv. och på något sätt tror jag nästan du var med mig, du räddade mig. att du satt där bredvid mig och tog tag i ratten, väjde undan för allt farligt och körde bort från det som kunde gjort det värre. för du ville väll antagligen inte att jag skulle hälsa på dig redan nu, du kanske tyckte att jag var värd att stanna här på jorden med alla som jag älskar och som älskar mig. om det är så så vill jag tacka dig, men hur vet jag inte. men jag skänker dig tankar, varje dag. för du är så otroligt saknad älskade morfar. önskar inget hellre än att få känna din närvaro igen.