blir så förbannat trött på dig. försöker du vara ball? försöker du vara rolig? eller kanske bara väcka mitt intresse? 
men tro mig, väcka mitt intresse kommer du aldrig någonsin göra. du har sjunkit så lågt. under ytan för länge sen. du har gått för långt. och det är ditt egna fel. eller kanske bådas. men jag bryr mig inte, det kvittar.

jag kanske aldrig skulle hjälpt dig den där kvällen. då du blev slagen, då du låg ner på marken och bad om hjälp. jag kanske inte skulle varit den som stod framför dom som fick ner dig och sagt sluta, vad fan håller ni på med. om jag visste vad jag skulle få för det skulle jag aldrig gjort det. då skulle jag gjort som henne, stått och kollat på. samtidigt som jag låtsades som att jag inte såg.
jag ångrar även alla stöttande ord jag gett dig. alla gånger jag försökt få dig att le, vara glad när du sagt att du mått sämst och legat på botten. jag skulle nog inte försökt få upp dig varje gång. när din tjej gjorde slut, när skolan gick åt helvete, när dina vänner inte fanns. det kanske borde varit hon som hjälpte dig istället? eftersom jag inte fick ett skit för allting jag gjorde. 

visst jag bad dig om systemet någongång, men det var för mig ingenting. det var något du skulle göra för allt jag gjorde för dig. tyckte jag. liksom vad är det att gå in i en affär och plocka ner några varor, betala för andras pengar och sen inget mer. mot att gång på gång försöka hitta de rätta orden till skratt. försöka få någon från döendes till levande. tro mig det tar mycket mer energi på en än vad det gör på att gå in i en affär. man betalar tillbaka skulder, livet går ut på det. fast du fattar nog inte det.

om jag skulle vetat allt från början skulle jag aldrig stått bredvid dig när du behövde. aldrig försökt få orden utnyttja in i ditt huvud. (det gjorde jag för jag brydde mig!) skulle aldrig låtit dig komma tillbaka och skicka dina sms i perioder. skulle faktiskt bett dig dra åt helvete. få dig att sjunka, precis som alla andra fick dig. du var skeppet alla ville se sjunka under vattenytan och jag sprang runt och försökte laga hålen, försökte få vattnet att sluta läcka in. medans jag sitter nu och önskar att jag var en av dom som avlossade min kanonkula.

usch var trött jag är. jag vet att du inte läser det. jag vet att ingen bryr sig om det här. men jag pallar inte ha detta inom mig. därför skriver jag ner det. jag skriver ner att du inte finns i mitt liv längre, att jag tycker du är helt slut i huvudet som håller på som du gör. att du aldrig kan förstå. du är inte tuff, du är bara helt jävla dum i ditt huvud. inse fakta och väx upp. för det är faktiskt på tiden nu. helt ärligt.