när jag ska förklara blir jag tom på ord. jag vet inte vart jag står, vad jag känner eller något svar på alla frågor som snurrar runt i mitt huvud. på ett sätt är det ju ett tecken, men samtidigt är det jävligt jobbigt. du finns där, men det känns ändå som ett jätte stort mellanrum mellan oss. jag vill ta steget, men jag är alldeles för feg.