kärlek. du var kärlek. du var min kärlek. jag älskade dig sådär mycket så man inte ens kan förklara hur mycket. du var något speciellt för mig. jag skulle vilja säga att du var något äkta för mig också, men tyvärr var du inte det vilket jag trodde. men det var kärleken som gjorde mig blind. jag var så kär i dig så jag inte såg något annat än det fina hos dig. du var ju min, inget kunde vara fel. trodde jag. 

var det hur du lät mig somna i telefonen varje kväll. eller hur du vinkade av mig när jag satt på tåget som skulle ta mig hem, bort från dig. eller var det hur du vände dig om och pussade på mig istället för att kolla på filmen. var det hur koncentrerade du såg ut när du letade efter något på datorn. var det hur du gick ner för isbacken innan mig och tog mina händer så jag inte skulle halka. eller var det hur du log mot mig varje gång du kollade på mig. eller var det på sättet du sa älskling till mig. eller hur söt du var när du sov. eller hur arg du blev när du förlorade på fifa. eller hur tyst du var när du rökte. var det hur nära du ville ha mig när vi satt i soffan. eller var detalla texter du skrev till mig? jag kan inte välja ut något, allt var för mig perfekt. du var allt jag önskat mig. dina kramar gjorde mig lycklig, din röst gjorde mig varm, din närhet fick mig att sväva på små rosa moln. 

du fick mig att känna något någon annan aldrig kommer få mig att känna. du fick mig kär, så kär ingen annan kommer lyckas få mig. du fick mig att älska dig som jag inte kommer älska någon annan. men du förstörde mig även lika mycket ingen annan kommer lyckas förstöra mig. när du precis lagat mitt hjärta, krossade du det lika snabbt. men kärleken till dig lämnade mig inte för det, för du är speciell. och det kommer du alltid vara för mig. oavsett vad. föralltid, precis som vi sa. jag önskar vi båda hade menat det bara.