det är fredagskväll. jag såg precis på "the last song", en film som sätter igång många tankar. slängde just iväg ett sms som löd 'livet är orättvist..' och det är just vad det är. när man väl hittar någon man vill vara med, så går inte det. 

jag tror vi alla har varit där någongång. när det inte spelar någon roll hur många som skriver söt till en, utan leendet visas bara utav att en viss skriver det. det spelar ingen roll hur många som önskar dom var hos en, man själv önskar bara att en speciell. att man jämt hoppas det är hans namn som står på displayen när ens smssignal låter. när man kommer på sig själv gå o le, just för att man tänker på honom. när man somnar med kudden i famnen, bara för att man saknar någons närhet. precis där är jag nu. jag är hon som tänker på en speciell han hela tiden. jag önskar hela tiden han var här hos mig. för han är en av dom få killar som faktiskt kan få mig riktigt glad, han kan få mig att känna mig värdefull. men hur mycket jag än fryser så får jag värma mig själv. för han bor inte i närheten av mig, såklart. som jag sa, när man väl hittar någon man verkligen vill vara med så får man inte vara det när man vill..

så jag måste gå här i stockholm o sakna o längta, just för att livet är orättvist..