-

jag hatar att bli fast i en person, att bli så fast att den personen finns i ens tankar hela tiden. när man inte är med den undrar man vad den gör. när man inte pratar med den, undrar man om någon annan gör det. och när det är kaos undrar man om det är någon annan som ersätter ens plats. att vara fast är så mycket, det är både bra och dåligt. man älskar det bra, och hatar det dåliga. så äre bara. det gäller att inte bli fast för mycket, för det ända man blir då är att bli besviken på sig själv. man tror man gör allt för att bevisa det man vill, men aldrig gör man tillräckligt tydligen. det är alltid en som kämpar mer än den andra. alltid.

skriv något sött här

skriv det du just tänkte här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0