"gå vidare, lämna det bakom dig nu" är det ända som ekar i huvudet. men så fort jag ska ta ett till steg ramlar jag, faller tillbaka till rutan jag tydligen hör hemma på. att det kan vara så svårt att vara tillräckligt stark för att kunna stå på sina ben när saker runt om kring en är svårt. sen samtidigt kunna stå på benen och vara rakryggad på samma gång går inte, varför? att kunna stå för sina egna känslor, sitt eget tycke och sina egna drömmar ska väll bara vara en normal sak.
att behöva någon som håller en i handen, lyssnar på allt man inte vågar säga till för många är en person man behöver förjämnan. annars reser man sig aldrig upp igen, man klarar inte att stå där själv och försöka gång på gång på gång. det måste alltid finnas en person som ger en stöd, även fast det inte alltid räcker till så är det ändå en bra bit på vägen.

hur många gånger har jag inte hört att du gjort fel, att du är dum i huvet, vilken idiot du är och att du beter dig illa. hur många gånger är det inte? jag kan inte ens räkna dom längre. så många är det. men det räcker tydligen inte, räcker inte för att allt ska komma in i min skalle och stanna där. få hela mig att förstå att det bara är att glömma, ge upp och skita i. varför är det så svårt? det låter ju så rätt när alla säger det, men när jag väl tänker hittar jag så mycket annat som tar över. bilder som väcker minnen, egenskaper hos dig som får mig att smälta som smör i solsken. det gör så att jag glömmer allt dom sagt, allt det där dåliga som jag behöver inse finns inte längre då.
en kompis sa en gång till mig, 'skriv upp allt det positiva och allt det negativa så kommer du inse att det finns betydligt mer negativa saker. man ska vara vän med honom, inget mer för det funkar inte' varför kan jag inte bara lyssna på de kloka orden? lägga energin på någon annan, någon som är mycket bättre än dig.. jag måste bara hitta den där personen som är lika duktig som dig på att få mig att falla, tända eld på mitt hjärta och sätta alla tankar i arbete. vart finns denna människa, just nu behöver jag han mer än någonsin.