Dag 7 - Min bästa vän
just nu har jag två bästa vänner, dock är det inte två människor utan mina hundar. dom sviker mig aldrig, dom finns alltid där när jag behöver prata eller gråta. även fast dom inte säger något så känner jag nästan att dom lyssnar och förstår mig, tröstar mig på sitt sätt liksom. så det är mina bästa vänner, föralltid.
men sen har ju jag liksom säkert många andra haft en mänsklig bästa vän. jag har haft fyra personer som jag tagit som BÄSTA vän. det finns dom som säger att man bara kan ha en, tråkigt för dom som säger så för dom går ju miste om något..
min absolut första bästa vän var pontus. våra föräldrar kände varann, vi bodde grannar, vi semestrade med varandra. ja, han och jag var med varandra hela tiden. folk trodde vi var syskon för vi påminde om varann + att vi var med varann jämt. det varade i flera år, om man letade efter mig fanns jag i pontus hus. antingen åkte vi ner på madrass för trappan, hoppade i lövhögar, lekte musse pigg och pluto eller sov i tält. (tro mig vi gjorde allt man kan typ) men i sjuan svalnade våran vänskap, rann ur en del i sanden. men han bodde fortfarande granne, vi gick i samma klass, och vi kunde fortfarande prata om allt med varann, bara det att vi sågs inte på fritiden som vi en gång gjort. men somsagt, vi sa allt till varann hela högstadiet. sen blev vi stora och hittade andra vänner. men vi har kontakt en idag, och det är jag glad över eftersom pontus betytt en himlans massa för mig ända sedan barnsben.
frida var också en av mina första bästa vänner, vi gick på samma dagis men i ettan fann vi varann helt. vi var bästa vänner i tio år. så vi höll ihop i både vått och torrt. dock växte vi upp, skaffade andra vänner framför allt olika vänner (vi hade alltid samma gemenskap innan) och sen började vi i olika skolor och allting hände nästan på en och samma gång. så vi tappade tyvärr kontakten. men det gick ett tag och vi hittade tillbaka till varann, dock kan jag inte påstå att vi är bästa vänner fortfarande, men väldigt bra vänner. även fast vi inte alls träffas varje dag som förut längre så litar jag på frida fortfarande, och jag vet att hon finns där när jag väl behöver prata ut. även jag finns där för henne såklart.
min absolut första bästa vän var pontus. våra föräldrar kände varann, vi bodde grannar, vi semestrade med varandra. ja, han och jag var med varandra hela tiden. folk trodde vi var syskon för vi påminde om varann + att vi var med varann jämt. det varade i flera år, om man letade efter mig fanns jag i pontus hus. antingen åkte vi ner på madrass för trappan, hoppade i lövhögar, lekte musse pigg och pluto eller sov i tält. (tro mig vi gjorde allt man kan typ) men i sjuan svalnade våran vänskap, rann ur en del i sanden. men han bodde fortfarande granne, vi gick i samma klass, och vi kunde fortfarande prata om allt med varann, bara det att vi sågs inte på fritiden som vi en gång gjort. men somsagt, vi sa allt till varann hela högstadiet. sen blev vi stora och hittade andra vänner. men vi har kontakt en idag, och det är jag glad över eftersom pontus betytt en himlans massa för mig ända sedan barnsben.
frida var också en av mina första bästa vänner, vi gick på samma dagis men i ettan fann vi varann helt. vi var bästa vänner i tio år. så vi höll ihop i både vått och torrt. dock växte vi upp, skaffade andra vänner framför allt olika vänner (vi hade alltid samma gemenskap innan) och sen började vi i olika skolor och allting hände nästan på en och samma gång. så vi tappade tyvärr kontakten. men det gick ett tag och vi hittade tillbaka till varann, dock kan jag inte påstå att vi är bästa vänner fortfarande, men väldigt bra vänner. även fast vi inte alls träffas varje dag som förut längre så litar jag på frida fortfarande, och jag vet att hon finns där när jag väl behöver prata ut. även jag finns där för henne såklart.
i sjuan fördes jag samman med en unik person. nämligen guselina, precis som namnet är denna filur mycket unik. hur vi träffades var genom innebandyn som jag började på på hösten. hon och jag pratade lite halvt men inte sådär mycket så att man trodde det skulle bli en bästa vän. men redan samma vinter, alltså ca tre månader efter vi träffats första gången började vi umgås hon och jag. första gången åkte vi pulka tillsammans minns jag. vi hade jävligt kul, skrattade så att vi sprack nästan. det var då jag insåg att hon var en person jag aldrig ville släppa taget om. hon har ett hjärta av guld, och tro mig det finns ingen människa som bryr sig om andra så mycket som guse gör. hon vill alltid en gott. men tyvärr hände samma sak mellan oss som mellan mig och frida, vi växte halvt som halvt ifrån varann när vi började gymnasiet. men samma här, jag vet att hon finns där om jag behöver henne, det har hon alltid gjort. även fast vi knappt träffas så berättar jag exakt ALLT för henne, för hon om någon vet vad man ska säga för att få mig på bättre humör. och guse, tro mig, när du behöver mig, då finns jag där.
och sen den tredje. det är lovisa. vi började samma klass i gymnasiet och klickade inte alls i början. hon och jag var två som knappt pratade med varandra i början. jag umgicks med sandra och hon med ida, och sen började vi umgås alla fyra. och det är nog ett av dom bästa sakerna som hänt i mitt liv, för på så sätt började vi umgås på tu man hand. första gången vi riktigt klickade var 16 januari 2009. då satt vi och grät över våra ex ihop och rökte cigg efter cigg efter cigg. första gången vi träffades bara hon och jag frågade hon mig om jag hade lust att åka med henne till kista. jag tackade inte nej såklart och på den vägen fick jag en av dom finaste vänskaperna. efter det har vi varit som ett. vi gjorde allting tillsammans, vi berätta allt för varann, vi gick tom på toaletten tillsammans. hos henne kände jag mig trygg, stark och modig. jag var mig själv när jag var med henne. man behövde aldrig skämmas över något. men tyvärr har våran vänskap varit upp och ner nu på senaste tid. tycker det är jätte synd och det vet du lovisa (vet att du läser detta). mer vet jag inte vad jag ska säga, men jag finns där för dig om du behöver mig. vi har alltid kunnat prata med varann, så varför skulle det helt plötsligt kunna förändras även om allt annat gör?
sen vill jag inte glömma bort andra vänner som stått/står mig väldigt nära. som även dom har varit helt underbara. eller dom är som mina bästa vänner också, bara att dom är mer som jävligtjättenärasupermycketnära vänner. och dom är lika mycket värda som dom fyra (6) ovannämnda.
skriv något sött här
Trackback
