helt ärligt, vad ska jag säga om mina föräldrar? 
jag har en mamma som heter barbro och är 56 år, en pappa som heter olle och är även han 56 år. 

dom träffades ute i skärgården, pappa var på vårat landställe (dåvarande) och mamma på andra sidan ön hos några som min farmor och farfar känner. dom var typ 24 år när dom träffades och lever tillsammans än idag. mamma bodde då på värmdö och pappa här i sollentuna. sen när dom flyttade ihop har jag ingenaning om, men dom gifte sig när min äldsta bror var fyra fem och dom fick han när dom var typ 27. 

mamma jobbar på dagis, är halv finsk och en person jag kan säga exakt allting till. min mamma har alltid funnits för mig när jag inte pallat mer, hon var den som tog mig upp till toppen, hur jobbigt det än var för henne så gjorde hon det för min skull. och jag vet nu att det spelar ingen roll vad det är som hänt, jag kan berätta det för henne och det gör jag. jag säger allt till henne vare sig det är pinsamt eller inte. 

pappa jobbar som hissmekaniker och är oxe. vilket betyder att vi är lika. jag är också oxe och oxar är inte precis kända för att gå ihop. även fast jag älskar min pappa så har vi väldigt lätt för att tjaffsa. tex båda vill alltid vinna diskussioner, och ni vet säkert själva hur två envisa människor blir i en diskussion. men det är inte bara negativt i min och pappas relation, absolut inte. han finns där om jag behöver han, alltid. han är proffs på att fixa grejer, så om jag behöver hjälp med något då hjälper han mig.