den här eftermiddagen har varit hemsk. du har funnits i tankarna hela tiden. var på platsen idag, kändes som även du var där på något sätt. samtidigt som jag visste att du låg någon helt annanstans. på ett ställe du absolut inte borde vara. jag saknar dig. försvinn inte snälla. jag har aldrig riktigt släppt dig, och jag är inte redo för det ännu heller. just nu vill jag ha dig här, vill se ditt leende, höra din röst. för det var det gjorde mig lycklig. varför lät jag dig gå? varför sa jag dom där orden som fick dig att gå. jag ville det ju inte, jag ville att du skulle stanna. du hade fått mig att falla, även fast jag inte ville visa det. och tro mig, jag har nog inte pallrat mig upp riktigt än heller. kom bara tillbaka, jag vill kolla på beck nu. förlåt att jag inte ville det då. jag ångrar det..