röster i mitt huvud, men jag vet inte till vilken jag ska lyssna. tankarna bara snurrar runt runt. jag vet knappt var jag ska ta vägen. om jag skulle få en önskan som skulle gå i uppfyllelse vet jag vad jag skulle önska.

jag skulle vilja ligga tätt intill dig och höra dina andetag. skulle vilja ligga där med dig och liksom bara känna din närhet, att du finns där. att det är du och jag å ingen annan.
jag skulle vilja vara så modig att jag kunde ringa dig och berätta allting, alltihop som bara jag vet. som jag går och bär på och önskar du visste.
hela dagen har jag önskat olika saker, ångrat mig och tänkt. tänkt på vad alla andra sagt, tänkt på hur du uppfört dig, och tänkt på vad jag vill. men jag har aldrig kommit fram till något slutgiltligt. jag vet inte vad jag vill. jag vet inte hur jag ska kunna berätta. jag vet inte hur jag ska göra.
allt är så svårt, men jag vet hur det skulle kunna vara lättare. och det är om jag inte hade hört dessa meningar ur din mun så skulle jag kunnat berätta allt jag tänker på nu. då skulle det inte ens finnas sånna här tankar i mitt huvud som finns, nej allt skulle vara sagt. och jag skulle säkert veta allt jag ville veta.

jag längtar tills dagen med stort D kommer. då jag vet alla svaren på mina frågor.