mitt från ingenstans dök du upp. en kväll jag sent kommer glömma. nu är det så gott som bara du som finns i mina tankar. även fast allt känns så overkligt och fel så vill jag en sak mer än något annat. det känns som jag går på en rak väg och blundar för stupet. jag vet hur det är när man börjar gilla någon man känner är omöjlig, men sedan ändras allt och två blir en. men sedan förändras allt igen och en står ensam kvar medans den andre går lycklig iväg. där vill jag aldrig hamna igen, jag är rädd för att hamna där igen. för jag orkar inte må så dåligt igen. därför efter den 27 december 2008 lovade jag mig själv väldigt många saker, saker som då kändes så självklara, saker jag var säker på att jag skulle hålla. men idag börjar jag undra om jag verkligen klarar en sak. jag tror jag brutit ett eget löfte.