i många dagar har jag nu tänkt och försökt vissa saker. jag har insett för länge sen hur svårt det är för mig. och jag vet att du gjorde ett val som var bäst för dig. det är klart man gör ett val om det blir bäst så för sig själv, det kan ju ingen neka till. jag har nu också fått klart för mig att du läser min blogg, och jag anar att du liksom alla andra vet att det är just dig jag menar med detta inlägg. och just nu bryr jag mig faktiskt inte om någon tycker det är fel att jag skriver detta, jag gör mina egna val precis som resten av allt folk i världen gör.

tiden utan dig har inte varit länge, fast även fast den inte varit länge har det varit den svåraste tiden i mitt liv. jag saknar dig varenda sekund, och jag har somsagt inte kommit över dig ännu. vi sa att vi skulle fortsätta som vänner, och det är ju svårt att fortsätta som vänner när man inte kommit över det där förhållandet vi hade. men jag vill att vi ska vara vänner nu, precis som vilka vänner som helst, lägga allting vi haft bakom oss och kanske ta upp och prata om det någon annan gång i framtiden, men inte just nu. nu vill jag att vi ska fokusera på att vara vänner. om du inte vill så är det ditt val och då måste jag acceptera även det valet. men jag vill, mer än allt. för det är bättre att ha dig där som vän än ingenting alls.
jag vill att vi ska kunna prata som vänner, sedan tom träffas som vänner när det väl går, sedan om månader kunna prata positivt om det vi har haft. jag känner på mig innerst inne att du är skit sur på mig, även fast jag inte tar det för givet så känns det som det, det känns som du hatar mig och det känns hemskt. men somsagt jag tar inget för givet för det ska man inte göra.
det vi hade var bra tills den dagen det inte var bra längre, eller? nu är jag redo (egentligen inte men jag övertalar mig själv att vara) att bara vara kompis. hoppas du känner detsamma. jag behöver dig, det tror jag även du vet, och det jag sagt om att du alltid kommer ha en plats i mitt hjärta är mer än sant.