och så var man hemma igen, ibland brukar det kännas skönt att äntligen vara hemma igen men nu är det inte det, nu är det istället hemskt. jag ville inte åka, jag ville inte lämna pojken där, jag ville inte ge honom sista pussen för denna gång. allt gjorde så ont, vi som hade så bra, jag och han, bara vi sen kom denna dumma söndag och bara förstörde allt, delade på oss och nu sitter vi här tre timmar ifrån varandra och jag saknar redan ihjäl mig. jag saknar honom så mycket så att det svider i hjärtat.

iallafall, i onsdags klarade jag mig galant, kom på tåget hittade min plats osv. innan jag klev på tåget hade jag mött på två idioter, en tjej som frågade om jag pratade engelska, och en gubbe som snackade råtaskig engelska och försökte få fram "jag vill låna din mobil en sekund, du får 3 kronor.. 5 kronor.. 20 kronor".
efter ett tags resande var jag framme i borlänge, gick över perrongen och kom på nästa tåg som skulle ta mig till insjön. och jag kan lova er, jag var nervösare än någongång tidigare, jag trodde jag skulle dö. men sen när jag klev av tåget så var det som att allt försvann när jag såg andreas och zorro. perfekt.

bara så att ni vet tänker jag inte skriva ner dessa underbara dagar i detalj för jag orkar inte, jag har inte den lusten men jag kan lova er, mina dagar uppe i dalarna har varit mer än fantastiska. onsdag till torsdags natten ca 01.15 var då det bestämdes att det skulle bli vi, det bara kändes så rätt. och jag ångrar det inte ett dugg för så lycklig den pojken gör mig har ingen annan gjort mig. "vi är en, hör ihop som två träd med samma rot"

dom mesta dagarna har det bara varit jag och han för att ta vara på dessa första dagar tillsammans, men vi har även träffat linus, frida, riken, matte litegranna. fast somsagt mesta delen har spenderats med mys framför film.
igår, lördag, var vi otroligt sega, det ända vi gjorde typ var att åka iväg och kolla deras sommarstuga som var otroligt mysigt, jag vill ha sommar kan jag lova, sen klockan fem försvann vi ner till hallen och spelade innebandy och det var en upplevelse i sig. jag gjorde många finfina ass till min älskling som gjorde mål. det kallas samarbete. när vi kom hem hoppade vi in i duschen sen åt vi pizza med alla och sen gick vi upp och mös och bara tänkte på oss själva hela kvällen och långt in på natten också. sen att vakna och inse att det var dagen att åka hem var inte alls kul, jag låg där och kollade på min söta sovandes pojkvän och bara ville hålla om honom och aldrig släppa honom. men så bra fick jag inte ha det, jag skulle bort från honom hur mycket jag än inte ville. på bilresan hem spelades låt efter låt upp på ipoden som bara påminde mig om honom, jag saknar honom jag saknar honom jag saknar honom. nej jag kan inte beskriva min saknad faktiskt. men nu vet ni iallafall att jag saknar rejält mycket efter honom.

jag kan dessutom påpeka, jag har sätt massvis av snö, om jag ska överdriva lite så var det typ tre meter snö. om jag ska vara mer seriös så kanske 1.5 dm (?) och jag som inte packade ner vinterskorna fick frysa rejält om fossingarna men jag snodde pojkens ena jacka så jag slapp frysa ihjäl iallafall.

just nu gör jag absolut ingenting mer än att dampa loss på msn som bara loggas ut och in, ska nog ta att gå ut med hunden nu och läsa på läxan lite (har nämligen läxförhör imorgon) sen hoppas jag på att få chatta med hjärtis lite på msn ikväll innan jag, efter fyra nätter, ska lägga mig och sova ensam. hemska tanke.