dagen som bara rullade på , när allt man inte trodde skulle ske skedde. jag minns det så väl alltså. hur känslorna snurrade runt inom mig , den där glädjen men ändå nervositeten. jag minns när vi försökte smita men det var försent för vi antog att vi redan blitt sädda. men sen rullade det bara på och tiden gick så snabbt , det var så kul. vi snackade om massa strunt , gick runt och sparkade på tomburkar och spelade typ som en fotbollsmatch på vägen. haha. hem ville man typ aldrig men det var man ju tvungen till. önskar att man kunde få återuppleva det men det vet jag att 
  det kommer jag aldrig att få.

nu ska jag sova , bye.