nu är allting över, tre år har runnit iväg så snabbt så snabbt och nu är det slut. aldrig mer kommer jag komma tillbaka som en elev i helenelundsskolan. igår hade vi skolavslutning och det var svårt att fatta. när man stod där på gräset vid hersby och lyssnade på sång och prat så insåg man inte riktigt att jag var en av dom alla nior som skulle tacka för sig just denna dag. sen när vi begav oss tillbaka till skolan kändes det inte heller som att jag aldrig skulle göra detta igen. sen när vi satt i klassrummet och lyssnade på anders och aisha prata och man såg hur tårögd aisha blev kom tankarna "det är faktiskt slut, nu är det sista gången". betygen delades ut och vi fick en ros var sen gick vi ner i cafeterian där det bjöds på glass och rester från balen, alltså chips och godis osv. sen skulle folk skriva i varandras diktböcker och då började man inse att det är sista gången man träffar de flesta. dom som man gått med tre år och nästan träffat fem dagar i veckan kommer man kanske aldrig mer att se. efter mycket tankar, ord och när man sett andra gråta så kom det faktiskt tårar från ingenstans, ja jag grät. det jag sa att jag absolut inte skulle göra gjorde jag. och nu erkännar jag också att jag kommer sakna det jätte mycket. det kommer kännas sjukt att inte komma tillbaka och ha det som vanligt igen. det kommer aldrig bli så igen, det är över nu och nu är det försent att ändra något, gjort är gjort och det får man lida med i resten av livet. tre år och jag vill tacka alla för allt, lycka till i framtiden!