allt bara kommer, allt bara går. jag vet inte vad jag ska ta mig till. kan inte bara alla fatta? förstå sig på mig liksom. det ni kommer läsa mest i min blogg nu i två veckor är meningen, jag saknar frida. men jag gör det, något så obeskrivligt. jag skulle kunna börja gråta för så mycket saknar jag henne, ingenting är sig likt, allt bara fuckar sig utan henne. jag har ingen att vända mig till nu, kan inte bara tiden gå snabbt så att hon kommer hem?

nu gråter jag snart och nu ska jag logga ut från datorn och krypa ner under täcket och försöka komma in på andra tankar, någon som mår lika piss som mig right now? ni behöver ju iaf inte känna er ensamma.