Andreas, du är inte bara mitt allt utan hela min värld, mitt liv och ja så mycket mer. Du är för mig obeskrivlig och om någon någonsin skulle fråga hur mycket jag tycker om dig skulle jag kolla på personen frågande och sen svara, tyvärr jag kan inte svara på det för det är obeskriviligt.
Hela mitt hjärta brinner för dig, du är som en ljuslåga så om du en dag skulle försvinna skulle ju du, ljuslågan, liksom slockna så hela mitt hjärta skulle bli kolsvart. Fattar du hur mycket du betyder för mig egentligen? Nej föresten du gör inte det, för jag har aldrig någonsin varje gång jag försökt lyckats förklara min kärlek till dig. För den är som allt annat med dig - obeskrivlig.
Även fast vi har våra brister, dom dagar som inte är våra dagar så hittar vi alltid tillbaka till varandra, vi hittar tillbaka dit där vi hör hemma, i varandras fina ord. Och det är jag jävligt glad över. Om jag skulle få bestämma själv så skulle vi bo med varandra, altid vara med varandra, för jag kan egentligen inte vara utan dig, egentligen klarar jag det inte heller. Men jag har så gott som övertalat min hjärna att klara det hära för det ska vara du och jag föralltid, i evigheters evigheter. Jag lovar, jag vill det mer än något annat.
Folk dom frågar hur jag orkar, hur jag orkar med att vara tillsammans med någon så långt bort, liksom tre timmar bort hallå? Innan vi blev tillsammans trodde jag faktiskt inte själv att jag skulle klara det. Men när det blev vi förändrades det, jag känner att jag kommer klara det, jag har klarat det såhär långt då klarar jag det längre. När vi är med varandra är allt perfekt, när vi inte är med varandra är det såklart jätte tomt utan dig och man har en otrolig saknad i kroppen, den där saknaden gör så att man längtar ihjäl sig tills man står där i dina armar igen. Den där saknaden gör så att man bara har det mysigare och underbarare ihop nästa gång. Även fast jag skulle vilja att du bodde här så spelar det faktiskt ingen roll vart du bor. För det är ändå bara dig jag vill ha, för mig är du perfekt så jag skiter egentligen i om jag måste betala ett tusen kronor och sitta på en båt i en låda sjuttio timmar, det är värt det. Bara jag får träffa dig i slutändan.
Utan dig är jag ingenting, det har varit du och jag i 41 dagar nu baby och jag är verkligen så glad och lycklig, tiden med dig har varit underbar och jag vill bara ha mer och mer.
Förlåt för att jag inte jämt är perfekt, kanske inte jämt den du vill ha, och förlåt för att du måste stå ut med mig ibland. Det är egentligen inte meningen och tro mig du är värd så mycket bättre. För du är verkligen underbar Andreas. Men även fast jag säger förlåt så är jag samtidigt så otroligt glad, glad över att du faktiskt står ut med mig när jag inte är den du vill ha och när jag inte är perfekt. För man har inte alltid sina bra dagar och jag är den personen som inte jämt kan vara glad. Och jag måste ju säga att du inte heller alltid är den gladaste, men jag älskar dig oavsett. Oavsett vad som händer och vad som sägs.
För mig kommer det alltid vara du och jag. Ditt namn står i mitt hjärta och där kommer det alltid stå, aldrig suddas ut. För ditt namn passar in där, det är till för att stå där. Somsagt mitt hjärta brinner för dig. Jag kommer aldrig lämna dig, jag kommer inte klara mig utan dig så jag har inte råd att släppa din hand. Så jag vill vandra genom livet med dig vid sidan.
När jag tänker på framtiden, barn, hus osv så finns du med i tankarna, jag tror vi kommer få det underbarare än vad vi har det nu. Om det äns finns något som heter underbarare än nu. Men iallafall.
Jag älskar dig och det vet jag att du vet innerst inne. Och jag komer alltid älska dig vare sig du vill eller inte. Liksom älska dig då nu och föralltid. En evighet med dig är något jag ser fram emot, det låter perfekt och så vill jag ha det. Och jag hoppas du tycker, tänker och vill detsamma.
Jennie <3 Andreas, det säger allt.