m å s t e b ö r j a o m p å n y t t i g e n

heej, nu ska jag "äntligen" uppdatera igen. fast egentligen har jag ingen lust. för ingenting är bra längre, och då menar jag ingenting. (förutom mina kompisar, tack gode gud att dom finns!). jag åkte somsagt upp till dalarna i fredags, och hela morgonen pirrade magen, hela vägen på tåget pirrade magen men efter mycket pepp från älsklingssyster försvann det och när jag äntligen fick pussa på honom så var allt spårlöst försvunnet, hela fredagen var en perfekt dag enligt mig förutom att han spelade cs lite då och då. sen vaknade vi upp till en lördag som jag hoppades skulle bli underbar, men jag hade mer än allt fel i världen och det var inte alls som jag ville. dagen började inte ens bra, och den slutade jätte mycket mindre bra.
jag kom hem igår söndag, och kom till sthlm vid kvart över tolv. älskade mamma mötte upp mig på stationen hemma och det första jag gjorde var att stå i hennes trygga famn i typ fem minuter. sen gick vi hem och jag berättade allt i detalj. sen när jag kom hem bytte jag lite kläder och fixade till mig lite, så kom bröderna + jenny så åkte vi ut till morfar och åt middag, där var även mormor, mats och nicklas. sen åkte vi hem och jag åkte så gott som direkt till censie och guse. väl hos dom spelade vi wii, och ghwt sen gick jag och censie även ut och smällde smällare. somnade fett tidigt eftersom jag var jätte trött pga allting och jag gick och la mig halv fyra, somnade kanske fyra natten innan. sen blev vi väckta av guse vid nio kanske för vi skulle till solna och greja en sak, sen åkte vi till kista för censie skulle klippa sig sen åkte vi hem och hade skoj. nu sitter jag här hemma och bara känner hur jag har lust att gråta och även skrika ut till världen hur fel allting är. och sen vill jag även ha svar på vissa frågor, frågor jag berättat för DIG att jag vill ha svar på.

jag orkar inte mera.


plus ni ****** som kommenterar min blogg, låt mig vara, bry er inte. om ni ska bry er var fan inte anonyma då, om ni skriver ert namn och jag vet vem du är, då har du fan så mycket större chans att få svar på dina fkn frågor.


tack för mig denna gång, vi hörs en annan gång i tiden. när jag kanske mår bättre, eller sämre. bättre kommer ta lång tid iallafall, tjao!

skriv något sött här

skriv det du just tänkte här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0