jag har verkligen jätte tråkigt och jag är hungrig också..

vart jag än sätter min fot, vart jag än vilar min blick, vart mina tankar än svävar så finns du där på något sätt. inte just du kanske, men saker som påminner mig om just dig, det behöver inte vara värsta grejen, utan bara en lite småsak, ett litet ord eller en min från någon annan person. dagarna går och jag vill att det ska bli bättre, nu kan jag iallafall inte gråta längre, men jag känner hur varje gång jag är ensam så bränner tårarna under ögonlocken, jag vill gråta men det går inte. du finns överallt, även fast jag inte vill, du finns där iallafall hur mycket jag än försöker få dig därifrån. jag sa till dig att du alltid skulle finnas i mitt hjärta, sagt är sagt och det är sant, för du finns där fortfarandre.
jag vill veta hur du tänker, men om jag skulle gissa och tro i min hemlighet så vet jag nog.
jag undrar när dagen kommer då jag lever ett vanlig dag i mitt vanliga jennie liv igen, den dagen kan jag säga till, men räkna inte med imorgon, inte i övermorgon, inte om en vecka, kanske om en månad. vad vet jag, vi får se. den dagen längtar jag lite smått till kan jag lova.

iallafall så måste jag även fördriva min tid med att skriva att det svider i hjärtat varje morgon när jag kollar mobilen, varje gång ipoden väljer fel låt och varje gång det står fel namn i rutan längst ner till höger. även gånger mina tankar försvinner långt bort till drömmarnas värld, för drömmarna som inte finns längre har inte försvunnit ännu tyvärr. jag måste ta mig i kragen snarast, för jag kan inte fortsätta såhär. det är för jobbigt, det tar på mina krafter, och dom måste jag lägga på annat, som vänner som finns kvar och min familj. jag måste ta tag i det jag har istället för att sörja för det som försvann.