jag hade fjärilar i magen när jag såg dig , sen dog dom.

det känns som ingenting går som jag vill. att jag alltid måste kämpa extra mycket för att lyckas med någonting , om jag inte kämpar tillräckligt förlorar jag , misslyckas helt enkelt. ifall jag går två steg istället för att springa blir tiden sämre , men ändå om jag fortsätter att springa ger kroppen upp. hur ska jag lyckas komma igenom alla hinder utan att må dåligt av det ? jag försöker ju , men vad är det som gör så att det inte går bra iallefall , jag kämpar ju tills det inte går att kämpa mera. jag är envis det är jag , är man född till oxe så är man. men det känns ändå som jag inte lyckas vara envis ibland , som att jag ger upp alldeles för lätt , det var inte så förut men nu på senaste tiden har det bara blivit så att jag slutar hoppas på det bra alldeles för lätt , även fast jag inte vill det så gör jag det , jag tvingar mig själv att ta dagarna med ett leende på läpparna , men det går inte alltid. mina läppar är kanske för svaga för att le ? eller så finns det helt enkelt ingenting att le åt. jag som trodde allt började gå bra , sen så när man sitter framför datorn så kommer dom dåliga tankarna bara upp , och glädjen försvinner snabbare och snabbare , man känner tårarna bränna under ögonlocken. men det är ingen mening att pressa ut dom för vad har man att gråta över ? något man inte ens vet om det är sant kan man ju inte gråta över , jag tänker nog alldeles för mycket på det dåliga helt enkelt , jag ska nog satsa på att tänka positivt i framtiden , kanske kommer jag lyckas bättre då ? jag vet iallefall vad jag vill och vad jag vill satsa på , sen vet jag inte vad ni andra vill och vad ni vill satsa på , men jag hoppas att just du vill samma sak som mig. om det skiter sig vet jag inte vad jag gör , antagligen skiter jag i allt och lever som vanligt fast mår extra dåligt.
aja skit samma , jag ska tänka positivt alltså
allting kommer att lösa sig , allting kommer att gå bra !

skriv något sött här
Postat av: Erica

Vet precis hur du känner dig.
Känns som att man satsar allt, men det hjälper inte.
Tillslut så orkar man nästan inte göra något, tappar hoppet.
Så har det varit för mig med din bror.
Men försök att hålla humöret uppe, fast det är svårt.
På något vis löser det sig.. nu, eller senare!
Kram <3

2007-09-26 @ 11:05:33

skriv det du just tänkte här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0