tår efter tår rinner ner. det börjar bli svårt att andas mitt i all gråt, synen börjar bli svagt dimmig, och kroppen vill bara stängas av, kopplas bort från all smärta och rädsla.
 men det är så att rädslan inom mig den kommer nog aldrig försvinna. det är svårt att försöka inse, men jag är sån som person. jag blir rädd för minsta lilla, jag kan säga det själv, jag är mesig ibland. men jag bryr mig inte om vad andra säger om det. jag är född sådan och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna övervinna min rädsla. men så fort livet är hårt och allting går snett å så gott som alla är emot mig på ett eller annat sätt så blir det så. så fort någon höjer rösten, så fort någon inte hör av sig som den brukar och om en vardagssyssla som alltid görs inte görs. då börjar jag fundera, vad är det för fel? hjärtat börjar ibland slå mycket snabbare och den där rädslan kryper fram och gör ont. så är det med mig och jag hatar det. jag hatar att känna denna smärta av att jag är rädd. jag vill inte förlora, jag vill att det ska gå bra. tänk om jag någongång skulle lyckas vinna över rädslan min. tänk vad glad jag skulle bli.
 den här rädslan jag känner inom mig sätter inte bara sina spår över det jag nämnde, utan den kommer ofta fram på kvällarna när det är mörkt. jag inbillar mig saker, tex att någon följer efter mig om jag är ute, eller att någon sitter och väntar på mig längre bort, eller om jag sitter inne och det är mörkt utanför fönstret inbillar jag mig att det ska komma någon och knacka på, någon med ett läskigt ansikte. så på kvällarna sätter också då rädslan sina spår.
 sen skräckfilmer har jag alltid haft svårt för, även fast folk säger att filmen inte är ett dugg läskig även fast det är en skräckfilm så är det något som hindrar mig. men det börjar bli bättre, jag vågar kolla mer filmer, det kanske bara beror på åldern. jag tror inte det beror på att jag övervinner rädslan iallefall. eller va vet jag, man får alltid hoppas på det bästa om man säger så. men om det är så att det blir bättre med åren så längtar jag tills jag blir gammal så att jag slipper denna otäcka rädsla. den förstör ändå bara för mig.

jl