jag vet inte vad jag ska säga om den här dagen men aah.. den var väll nice på sitt sätt, imorgon har jag sleeptime en timme extra, börjar inte förens 09.15 OMG säger jag bara, haha.




j a g  v i l l  ä v e n  b a r a  p å  p e k a  a t t  f u c k  v a d  s n y g g  r o n a l d o  ä r !

jag är seriöst bäst, under min lila baktid lyckades jag göra sönder en visp och en matkniv. duktigt eller vad? första plåten var enlig mamma för kort tid inne i ugnen den andra för lång tid. det är inte min dag idag antagligen. nu har jag blekningsmedel svidandes på huvudet för min utväxt är det bara att säga adjö till. så vi får väll se hur det blir. nu ska jag plocka undan i badrummet, hörs sen <3

Det förra inlägget var så gott som bara shit, jag vene vad som flög i mig men jaja.. Skitsamma, jag skrev även att jag skulle duscha där i slutet men det gjorde jag inte, men jag raderade ditt nummer det gjorde jag. Nu sitter jag och har musiken på högsta volym och väntar på att mamma ska komma hem från hundpromenaden. Då ska jag baka amerikanska cookies. Love. <3

Nu har jag bara lust att skriva av mig, lust att få ner min arghet i ord, få ner mitt hat, få ner mina bekymmer, få ner mina känslor, få ner min besvikelse. Och allt det här ska jag försöka få ner i ord, helt meningslöst och jag vet att jag inte kommer lyckas korrekt, men jag vill att ni ska veta hur jag känner mig., hur j*vla sur jag egentligen är.

Det har nu gått en period, en period som jag hållt nästan allt jag känt inom mig. Jag har haft som en låda inom mig och allt jag inte velat att någon skulle veta det la jag ner där. Även fast jag ibland råkade säga en del av det så sa jag inte allt. Det mesta vet inte någon, bara jag. Många gånger har jag legat vaken flera timmar och bara tänkt, tänkt på allt det som jag lagt ner i lådan, det som ingen annan mer än jag visste. Jag tänkte flera gånger "nej nu måste jag sova" och tankarna försvann för någon minut, sen kom dom krypandes igen. Som en mardröm även fast jag var vaken. Jag kunde bara inte somna, tankarna höll mig vaken för länge. När jag väl somnade ville jag aldrig vakna upp igen, jag ville bara ligga där och sova eftersom mardrömmen spelades inte upp under natten då jag sov, så nästa morgon låg jag förlänge i sängen och jag var trött hela dagen lång och när jag väl skulle krypa ner under täcket igen hände samma sak, mardrömmen väcktes till liv ännu en gång. Tankarna tvingade mig att tänkas på åter och åter igen. Jag ville inte inse vad som egentligen hänt med mig, jag ville inte att det skulle vara sant att jag hamnat i samma sits som jag brukade hamna. Även fast jag förut älskade att gilla någon, jag mådde bra av det och jag kände mig glad och lycklig, allt var liksom frid och fröjd då. Så jag menar verkligen att jag älskade det, men denna gång var allt tvärtom. Allting var hemskt även fast det var bra på sitt sätt. Istället för att älska det så hatade jag det. Jag försökte tvinga mig själv att ge upp, ge upp alla hopp jag fått av dessa falska förhoppningar, ge upp alla tankar och allt jag hade men det gick inte även fast det var allt jag ville att bara ge upp och glömma allt.

Dagarna gick och allt var nästan detsamma, jag gömde allt med ett leende på läpparna. Det var egentligen bara då mardrömmen utspeldes då jag var mig själv. Då jag var ensam och ingen annan kunde se. Egentligen hoppades jag att någon kunde se mig just då, men det fanns inte en ända chans. Många gånger tänkte jag att jag ville hämnas men sedan kom jag på, "hämnas på vad?". Det var ju inte så att det var menat, eller jo det var menat men inte menat mot mig. Hans val, han får göra som han vill. Det var mitt fel, mitt fel alltihop. Det var jag som hade utsatt mig själv för allting. Det var inte någon annans fel, så jag ska inte skylla ifrån mig, jag ska inte klandra någon annan för mina egna misstag. Mitt fel, okej mitt fel. Men man lär sig av sina misstag sägs det och jag hoppas verkligen att jag lärt mig något av det här stora misstaget. Jag vill inte hamna i samma sits en gång till, aldrig mer. En gång gjort och aldrig mer igen. Jag måste se mig för, det får inte hända igen. Jag orkar inte det.

Jag sa många gånger att jag inte brydde mig, men varför jag sa det vet jag inte. För jag liksom alla andra visste att jag brydde mig. Jag brydde mig för mycket, jag la ner alldeles för mycket tid. Tid jag kunde haft åt andra saker, åt andra personer och åt mer meningslösa ting. Jag behövde inte lägga ner all denna tid på att bry mig om något meningslöst skit. Men det var just det jag gjorde, all denna skit som nu runnit ut i sanden var den jag slösade mest dyrbar tid på. Och det hatar jag mig själv för. Nu när jag tänker efter, när jag tänker tillbaka på tiden som gått, så är det jag som varit den största idioten den senaste tiden. Så förlåt att jag kallar dig den största idioten, det är fel.

Fast nu är det bara samla ihop allt, knyta ihop säcken och slänga iväg den. Jag ska glömma allt och lägga allt bakom mig. Nu har jag sagt det och jag måste hålla mina ord. Jag ska vara snäll mot mig själv och inte utsätta mig själv för mer jävligheter. Säg hejdå till den gamla och hej till det nya. Från och med idag bryr jag mig faktiskt inte ett piss längre, denna gången menar jag trippelgånger så mer än alla andra gånger.

Jag gillar inte dig längre, och jag kan vara ärlig och skriva jag har gjort det men nu är det bara ett av alla mina misstag i mitt liv. Misstaget var att börja gilla dig.

Förlåt för allt, glöm bara allt nu, det här är skit jag inte vill prata om, skit jag vill glömma så hjälp mig att glömma det. Prata aldrig om det, om den här såkallade tiden, det är det bästa ni kan göra mot mig.

Nu ska jag ta och radera ditt nummer för det behövs och sedan hoppa in i duschen. Tack för mig.